Hon sa det så bra själv Emma härom dagen, när vi fotade ett av konstverken här på Storåkers. Det lät så enkelt på nåt sätt, och så väldigt vettigt. Så här uttryckte hon det när jag var i färd med att ta en bild på en av tavlorna som hänger på väggen i avdelningen där hon och de övriga projektledarna sitter. ”Ta en bild på mig istället. Det är ju jag som är konstverket här.”

Emma, vi håller med dig i allt du säger. Du är helt klart Mystiska Konstutställningens vackraste konstverk och får därför den stora äran att avsluta konstutställningen.

Och med det sätter vi tyvärr punkt för den här bloggen. Det har varit både kul och roligt. Och skoj.

Vänliga hälsningar från Fredrik och Victor

Vem det är på bilden? Om du inte vet det har du fan inget i reklambranschen att göra. Då kan du lika gärna ta och dra från vår blogg. Packa dig härifrån och förvinn. Nu!

Allt gick så fort, jag vet inte vad som hände riktigt men helt plötsligt satt jag med en medarbetare från Storåkers i taxi på väg till Kings efterfest. Då i stundens hetta kändes allt bra, men.. När jag skulle upp på morgonen idag så var min vita springare inte i sitt stall! Vart kunde den vara? Efter en stunds bedrövning kom jag på de.. Den står ju utanför Konserthuset, hoppades jag i alla fall. På lunchen begav jag och Fredrik oss till brottsplatsen och mycke riktigt, där stod den, hel och fin. Men… Jag hade låst fast den i något slags industrigaller som ringade in en byggarbetsplats. Tror ni inte att dom jävlarna hade flyttat på stängslen och med det passat på att låsa fast min sadel mellan två järnrör!! Det var uppenbart sabotage! Så jag bestämde mig för att jävlas tillbaka och gick till närmaste affär och frågade efter en avbitare, resten är historia! Jävlas inte med den vita riddaren!

På Stureplan hittade vi honom, den sinnessjuke taxichaffisen. Hans sjukdomsbild steg liksom fram i ljuset i samma ögonblick som vi sa adressen vi ville åka till. ”Majorsgatan 11 vet jag inte var det ligger”, sa han. En taxichaffis som inte vet vart adressen ligger är ju inget att ha, tänkte jag för mig själv. Samtidigt var vi ju lite lika jag och chaffisen, kan man säga, då ingen av oss ju hittade dit. Chaffisen tittade sen i kartan, han tog god tid på sig och jag kände hur det ryckte i min hand i riktning mot dörrhandtaget, jag ville liksom ut ur bilen. Men Leo var lugn så lugn.

Sen började den cp-iga resan. Chaffisen valde den för alla fordon avstängda Grev Turegatan som till och med har en så kallad pålle i slutet, för att det helt enkelt inte ska gå att köra där. Men vår chaffis valde den vägen ändå och hittade en för mig okänd sidoväg, den smala trottoaren, där en massa cyklar stod i vägen som han nästan mejade ner. Men han lyckades passera allt detta på nåt sätt, chaffisen, och sen dess har vi faktiskt blivit bästa vänner . Vi har ringt till varandra hela dagen och snackat om kvällen som ju blev väldigt lyckad för oss båda. Ja, för Leo också.

Ni behöver inte vara oroliga jag är här nu! Nej men skämt å sido jag kom bara 20 min efter Fredrik. Men vad hände igår då? Det blev silverägg och en massa gratis öl… en massa gratis öl. Jag tror att Fredrik drack mer än mig, men eftersom jag stannade kvar 30 min längre än honom på efterfesten så finns det risk för att det jämnade ut sig. Och vilken efterfest det var! Stämningen på den röda heltäckningsmattan (699 kr) kunde inte varit bättre. Det serverades gratis förfriskningar i ett badkar (499 kr). På deras enorma balkong stod det glas (9,90 kr) fyllda till bredden med cigg, för den som gillar sånt. Mer än så här kan jag inte berätta av sekretess skäl. Men jag säger så mycket som att alla var vinnare. Jag vet också vilken print som vinner guld nästa år, jag såg den på vägen till praktiken i morse. Den var helt grön med en copy som fredrik hade varit stolt över som löd ”Om alla håller andan i 20 minuter så löser vi växthuseffekten”. Sug på den Staffan. Förresten, hoppas att du gör som du sa och gör ett visitkort av din guldskrift i miniatyr. Nu blir det pizza till alla inbakade reklamare här på fabriken.

En annan grej, den andlige ledaren har frågat efter dig hela morgonen. Tydligen nån superviktig grej som du lovat att hjälpa honom med. Men det blir ju svårt. När du inte är här.

Och du, en sista grej. Ta gärna med dig mitt busskort som du stal av mig igår.